One time your world was my world

När det går som bäst och när man är på topp kan det ibland gå rakt ner. Det är alltid när man är där uppe som man trillar rakt ner och längst ner. Det kommer nog alltid vara så. Man har redan vant sig även om man blir lika arg eller besviken när det händer som förra gången.... Eller nu blir man kanske mer trött på det.

Jag saknar förr. Jag gör verkligen det. På den tiden då jag visste vem som stod bredvid mig och som man trodde (och då visste) alltid skulle göra det. Nu syftar jag inte på män. Nej nej. Långt innan dess. Jag menar den tiden då vinterloven var långa och täckta med vit snö och då man kunde skratta tillsammans tills man inte kunde andas mer. Jag saknar och vill tillbaka till det och till oss.