I am happy, I promise... I am

Mitt i all glädje kommer det något och spottar en i ansiktet. Något som säger "Nu är Cecilia glad, så kan det inte vara"
För jag är glad. Jag är riktigt glad för lägenheten och allt som har med den att göra. Jag är glad för mitt extra jobb. Jag är glad för min familj och min pojkvän. Jag är glad för jag tror att folk omkring mig förstår sig på mig och jag på dem. Jag är glad för jag tror att jag har löst saker. Men antagligen inte, för när det är som bäst och jag tror att jag kan pusta ut kommer det fram. Vad är det som går fel?
Ta mig tillbaka till The Land of no Worries. Där är man glad och äter glass dagarna långa.